Huvudsida

Religion

De Gamla Mästarnaär ett folk som kom från bortom havet för många hundra år sedan. De byggde vägar, borgar och städer överallt i Sorgeveden. För att kunna göra det skövlade de stora ytor och förstörde mycket av både flora och fauna. Dessutom förslavade de så gott som alla folk de stötte på, vilket ledde till att många av dom flydde ut i skogen för att sedan föra krig mot Mästarna.

Tidsåldrar

• Forntiden - Tiden innan Mästarna
• Den Mörka Tiden - Tiden då Mästarna härskade i norra Sorgeveden, en tid fylld av konstruktion och förtryck.
• Den Lugna Tiden - Nutid, fred råder i mångt och mycket, även om lokala konflikter finns. Människor rör sig fritt i skogarna och behöver egentligen bara oroa sig över de vilda djuren och ett och annat rövarband som överfaller och stjäl från kringvandrande.

Platser

• Nordfjalla
• Korpvinga
• Vredhamn

• Korsvägarna byggdes av de gamla Mästarna, de som kom över havet och bosatte sig i Sorgeveden för hundratals år sedan. Vägarna är byggda av olika sorters sten och är idag för det mesta täckta av både jord och växtlighet. På vissa ställen och efter svåra regn kan vägarna komma i dagen, men nästan ingen i Sorgeveden känner till dom.

Folkslag

Det Sanna folket är ursprungsbefolkningen i Sorgeveden och är egentligen en hel massa olika folk med det enda gemensamt att de fanns i Sorgeveden innan Mästarna dök upp. Björnfolket är ett av dessa folk, så även Vargfolket och Volgi.

Björnfolket är ett av Sorgevedens ursprungsbefolkningar, de har låg teknologinivå och är närmast jämförbara med Kelter.
Volgi är ett flodfarande handelsfolk som kan dyka upp nästan varsomhelst i de fyra trädlanden. De flesta är kortvuxna och bredaxlade, blåögda, mörka i hyn och med rakt svart hår. De reser med båt mellan handelsplatser och bosättningar, köper saker där de är billiga och säljer dem där priset
är högre. Deras viktigaste handelsvara är salt, eftersom Sorgeveden inte rymmer några saltfyn- digheter. Salt framställs vid havskusten eller bryts i gruvor långt bortom skogen. Volgiköpmän är väl utrustade och redo att skydda sig och de sina med vapen i hand mot rövare. Men de förhandlar hellre än slåss, eftersom skador och dödsfall är dåligt för affärerna. De hål- ler också sina överenskommelser eftersom de vet betydelsen av ett gott rykte. Men de är slipade förhandlare och inte lätta att lura. De färdas i långa roddbåtar som rymmer tjugo till tjugofem personer och en rejäl last. Volgi saknar hemtrakt; istället bosätter sig grupper här och där på platser med goda möjligheter till lönsamma affärer. Deras näsa för förtjänst är sägenomspunnen och folk säger att en volgiköpman känner doften från silver en dagsmarsch bort. Baksidan av detta är att många tror att volgi bara är lojala mot sig själva och att de är de första att lämna en plats när fara hotar. Sanningen är mer mångfacetterad: volgi strider sida vid sida med sina grannar om en bosättning anfalls av rövare eller orcher. Men om affärerna börjar gå dåligt, till exempel när en gruva sinar, packar de ihop, säljer det som kan säljas och drar vidare. Volgis kulturella hattar

• Dvärgar och volgi har för det mesta goda relationer, eftersom de förstår varandras sätt att tänka. Dvärgar anlitar volgi för att få mat och andra förnödenheter till sina gruvor och hyttor och för att frakta iväg den nyproducerade metallen. Tack vare detta deltar de flesta volgi inte i påhitt som kan skada deras förbindelser med dvärgar.
• Volgi talar många språk, eftersom det är nöd- vändigt. Dessutom har de ett eget tungomål som de håller hemligt för utomstående.
• Volgi håller sig till sin grupp och sköter sitt, och det ska ingen utböling lägga sig i.

Illvättar eller Grottans Barn som de också kallas är ett folk som avskyr dagsljus och sällan syns ute när det är ljust. De har fantastisk nattsyn, men i dagsljus är de praktiskt taget blinda. De bor i gångarna under Korpvinga och ser till att det är i ordning inför Rivfaders återkomst, när nu det kan tänkas bli.